Frederick Seitz och Rockefeller Foundation

Naomi Oreske som skrev Merchants of Doubt har skrivit en ny artikel där hon ringar in de ”ondskefulla förnekare” som arbetat mot de ärbara klimaträddarnas vision om en bättre värld.

Oreske relaterar till stor del sitt resonemang om oljeindustrins finansierande av skeptiska forskare som sprider desinformation på det amerikanska nätverket Global Climate Coalition. Denna organisation verkade mellan 1989 till 2002 och finansierades bland annat av Shell, BP, Exxon, Ford, GM och Dupont. Den var dock tillkommen på initiativ av Frederick Seitz och hans konservativa tankesmedja George Marshall Institute som bildades 1984. Detta institut lobbade i början för att stödja Reagans Star Wars projekt men kom senare att kritisera forskning om skadeverkan från passiv rökning, ozonhålsskräcken samt den globala uppvärmningen. Det intressanta med Seitz är vilka sammanhang han kommer ifrån. Han var under några decennier president för Rockefeller University där David Rockefeller ingick i styrelsen. Han satt också tillsammans med Maurice Strong i Rockefeller Foundations exekutiva styrelse under 70-talet.

I min kartläggning av klimatfrågans uppkomst har Rockefellers stiftelser, tillsammans med Ford Foundation, spelat en nyckelroll i att finansiera forskning som styrker AGW-teorin samtidigt som de har haft en nyckelroll i att finansiera organisationer som tagit fram lösningar på ”klimatproblemet”. Detta rör bland annat Aspen Institute of Humanistic Studies, WorldWatch Institute och World Resources Institute. Rockefeller Foundation finansierade klimatprogrammet på Aspen Institute under 70-talet och tillsammans med Rockefeller Brothers Fund, konferensen i Bellagio 1987 där policyrekommendationerna angående klimatproblemet utarbetades för att sedan skrivas in i Brundtlandrapporten. Enligt IIASAs Wendy Franz hade sponsorerna varit angelägna om detta. Även de personer som utgjorde kärnan för institutet är spännande. Robert Jastrow hade varit chef åt James Hansen vid Goddard (Hansen var efterträdare) och William Nierenburg verkade vid Scripps efter att Roger Revelle lämnade sin position.

Seitz medverkade på detta sätt till att bygga upp forskningen om klimatproblemet och tog sedan positionen som den största kritikern. Seitz var även styrelsemedlem av Fred Singers SEPP. När Seitz roll diskuteras av sina fiender anses hans kopplingar till Rockefellers oljepengar vara besvärande emedan det aldrig nämns att samma pengar finansierade AGW-spåret. Global Climate Coalition och George Marshall Institute skapade också illusionen att forskare som inte stödjer AGW är köpta av oljeindustrin och är ideologiskt drivna nyliberaler som önskar sprida tvivel. En mycket svartvit bild vilken är svår att undkomma. Människor gillar att stoppa andra i fack. Efter 1997 började oljebolagen lämna Global Climate Coalition för att i stället börja stödja den andra sidan. Shell stödde och medverkade exempelvis på Club of Romes Global Assembly 2009. Exxon var bland de sista att lämna. Familjen Rockefeller ville också att Exxon skulle överge sin linje och att företaget behövde ”face up to the realities of climate change”. Global Climate Coalition stängde ner sin verksamhet 2002. Även George Marshall Institute har försiktigt sällat sig till ledet och anser idag att “there is a sufficient basis for action because the climate change risk is real”.

Men nu kan allt skyllas på oljebaronerna bröderna Koch.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s