De minskande energiresurserna?

Följande inlägg är hämtat från ett bakgrundskapitel som jag skrev till min avhandling sommaren 2008. Det kom dock aldrig att publiceras.

“Though some say anthropogenic ”global warming” is the most serious issue facing humankind, security of energy supply is a far more serious problem, since the fossil fuels that cause ”global warming” may soon be exhausted.”[1] (Science & Public Policy Institute)

Även om teorin om att människoalstrade utsläpp av koldioxid erkänns som den drivande faktorn i pågående och framtida klimatförändringar så finns det en annan faktor att ta hänsyn till. I alla fall för många av de forskare som anser att de fossila resurserna kommer att minska i snabb takt de kommande 100 åren. Alla de framtida klimatscenarier som IPCC har modellerat fram räknar med energireserver och konsumtion som är betydligt högre än vad som anses vara realistiskt.[2] För olja och gas har det medgetts av vi kommer att kunna bränna de återstående reserverna utan att åsamka större klimatproblem (avseende koldioxidutsläpp). Det har då påpekats att detta istället kommer att kompenseras med ett större utnyttjande av kol. Men även i fallet med denna stora ”klimatbov” finns uppfattningar om att tillgångarna är kraftigt överskattade (även om prognoserna här skiljer sig drastiskt från varandra).[3] ASPO:s ordförande Kjell Aleklett menar att IPCC:s beräkning på detta område är en vetenskaplig skandal (han anser dock att AGW-teorin i sig är riktig). Intressant i sammanhanget är att få AGW-skeptiska tankesmedjor nämner denna kritik emot IPCC. Detta skulle givetvis kunna tolkas som att de är ideologiskt styrda (resurserna tar aldrig slut – de gröna vill rycka godispåsen ur våra händer och tvinga oss till en stenålderstillvaro). Både Science & Public Policy Institute och SEPP har dock på senare tid kommit att anföra dessa invändningar.

“In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill. All these dangers are caused by human intervention, and it is only through changed attitudes and behaviour that they can be overcome. The real enemy then, is humanity itself.” (The first Global Revolution, The Club of Rome)

Intressant i sammanhanget är också hur inflytelserika tankesmedjor som Romklubben har sett på klimat och resurser. I början av 1970-talet gav tankesmedjan ut boken Tillväxtens gränser som prognostiserade en dyster framtidsbild. Mänsklighen skulle förbruka sin resursbas av mineraler och energikällor innan 2100 om befolkning och ekonomi växte i den takt som dittills hade varit fallet. Den ekonomiska tillväxtens koppling till ständigt ökat uttag av olja gjorde att det fanns en begränsande faktor. Deras budskap var att världen var tvungen att börja hushålla och reducera användandet av resurserna. Även befolkningsökningen var ett stort bekymmer. Kritiken mot framtidsmodellerna var dock stor och de farhågor som målades upp beskrevs av de argaste kritikerna som ovederlagd pseudovetenskap. När 70-talets energikriser lamslog de västerländska ekonomierna blev dock Romklubbens budskap väldigt aktuella. Energikriserna var dock politiskt framkallade och med ett sjunkande oljepris under 80-talet tycktes farhågorna i Tillväxtens gränser vara felaktiga. Inte heller hade de stora svältkatastroferna som förutspåddes av Paul Ehrlich i The population bomb infallit. Domedagen verkade vara uppskjuten.

I uppföljaren Limits to Growth: The 30-Year Update menar dock författarna att farhågorna var korrekta. Idag har energipriserna stigit mycket kraftigt och priset på spannmål har följt efter. Samma sak gäller för flera viktiga mineraler. En återupprepning av 70-talet tycks ligga på bordet – dock med en skillnad. Samma tankesmedja slår nu stort på trumman för att komma med åtgärder för att stävja klimatförändringarna.[4] Som, om man använder sig av AGW-teorin, bygger på att energiförbrukningen växer i en takt som strider emot slutsatserna i Tillväxtens gränser (och även ASPO:s beräkningar). Hur går detta ihop? Denna motsättning existerar även när energisäkerhetsfrågor diskuteras. Går en oro för resursutbud egentligen ihop med farhågor för klimatförändringar? Om tillgångarna av olja, gas och kol inte räcker och uttaget dessutom minskar i rask takt hur kan då samtidigt klimatet anses som ett bekymmer? Sker inte en naturlig reducering av den fossila energin som i sin tur leder till att de prognostiserade klimatförändringarna inte kan infalla? De borde då ta ut varandra och vi skulle istället diskutera införandet av ASPO:s Oil Depletion Protocol där de kvarvarande oljeresurserna fördelas på ett rättvist sätt mellan världens nationer för att minska risker för krig och svält.[5]

”Clearly, the world needs energy policies that successfully address both Climate Change and fuel scarcity.” (Richard Heinberg)

Journalisten Richard Heinberg har tagit upp denna motsättning men menar att detta inte är en anledning till att avblåsa åtgärder för att stävja utsläpp av koldioxid. Heinberg anser att hypotesen att människan ligger bakom klimatförändringarna idag är en väl underbyggd teori som är både väldokumenterad och baserad på gedigen research. IPCC är däremot konservativa i sina bedömningar och han argumenterar för möjligheten att klimateffekterna kan bli betydligt mer dramatiska än vad som anges. En faktor som måste tas med är bland annat frågan kring klimatkänslighet. En global uppvärmning till följd av mänskliga koldioxidutsläpp skulle kunna resultera i att metan som nu är bundet i tundran frigörs. Denna gas bidrar till ännu mer uppvärmning vilket medför att världen kan få en helt ny klimatregim med oanade konsekvenser som följd. Klimataktivister som Georg Monbiot och Bill MacKibben anser, på grund av dessa risker, att koldioxidnivåerna måste sänkas än mer drastiskt än vad som hittills har föreslagits. Därmed kanske problemet inte löser sig med en ”naturlig avgång” för de fossila bränslena kol, gas och olja. Heinberg menar därför att det krävs en gemensam aktion för att komma tillrätta med klimat- och resursproblemen.[6]

The Global Tipping point

Trots att det uppenbarligen finns betydande skillnader i synen på klimatet så är debatten i stort sett osynlig bland allmänheten. Där råder i stort en uppfattning om att forskarkonsensus råder. Skillnaden är stor i förhållande till hur frågan kring oljan har bemötts. I de fall när Peak Oil diskuterats i media har betydligt fler olika teoretiska resonemang ifrågasatt ASPO och liknande pessimistiska bedömare. Främst företräde har de som varit skolade inom den neoklassiska ekonomiska teorin varit (Daniel Yergin, Michael Lynch, Marian Radetski m.fl.). I deras fall har de hänfört till att en resurs aldrig kan ta slut innan det tillkommer en ersättare. I takt med prishöjningar blir tidigare olönsamma fyndigheter värda att ta i anspråk och nya energikällor blir i sammanhanget även de intressanta för exploatering. Pengar styr tillgången och inte geologiska förhållanden. Peak Oil har setts som ett ickeproblem och historien har hittills visat att de som varnat för resursbrist har haft fel. De flesta bedömare har dock skrivit under på att oljeproduktionen i framtiden inte kommer att kunna upprätthålla samma nivå som idag.[7]

När oljegeologen M. King Hubbert lanserade sin teori om oljans utvinningscykel 1956 och förutspådde att USA:s utvinning skulle börja minska i början av 70-talet möttes han med stor skepsis. Det slogs ständigt nya rekord i hur många fat som pumpades upp. Det visade sig dock att han fick rätt. Utvinningen har aldrig nått samma höjder igen trots att ny teknik och att stora fält (Alaska) tagits i produktion. Han gjorde även en beräkning på världen och kom fram till att Peak Oil skulle ske någon gång kring år 2000. Det visade sig att detta inte stämde helt och hållet. Hittills står juli 2008 som det tillfälle då det har utvunnits mest konventionell olja (numer döpt till the olympic peak). ASPO tror i sina senaste beräkningar att 2008 är det år då utvinningen i sin helhet (all liquids[8]) slår i taket för att aldrig mer återvända till dessa volymer igen. Detta har dock kommit att ifrågasättas.

Beskyllningar har haglat om att falsk vetenskap ligger till grund för hotet om en sjunkande oljeproduktion. Kanske att Peak Oil är ett bedrägeri iscensatt av giriga oljebolag för att profitera på höga oljepriser? Det skulle därmed vara spekulation/manipulation och inte geologi som har drivit upp priserna så kraftigt de senaste åren. USA:s produktion, har enligt ekonomen William Engdahl, inte sjunkit för att oljekällorna har börjat sina. Det har istället handlat om att billig olja från Mellanöstern gjort de amerikanska oljekällorna olönsamma och att de därför har lagts i malpåse. Vissa delstater har även förbjudit offshoreproduktion. Samtidigt uttrycker han något motsägelsefullt att väst har vänt sig emot Irak och Iran för att de vill lägga beslag på de sista stora fälten med billig olja. Detta eftersom produktionen sjunker i många av världens övriga ”elefantfält”.[9]

“Peak oil is a scam to create artificial scarcity and drive prices up.” (Alex Jones)

Även rent konspiratoriska påståenden har vädrats där Peak Oil sägs vara iscensatt av oljebolagen samt globalisterna i Council of Foreign Relations (CFR) och Romklubben i syfte att tjäna stora pengar samt att bygga upp en global kontrollstat. Den ”artificiella” bristen är då bara ett vapen i globalisternas arsenal för att nå sina mål. En av de mest tongivande kritikerna inom detta konspiratoriska fält, journalisten Alex Jones, stöder sig bland annat på teorin om att oljan har ett abiotiskt eller ickorganiskt ursprung. Han hävdar också att de uppskrivningar av oljereserverna som gjorts av arabvärlden under 80-talet visar att det inte finns några vetenskapliga bevis för en resursbrist. Han anser även att utvecklingen av alternativ energi konstant motarbetas. Samma argument ger statsvetaren Jerome Corsi uttryck för. Den amerikanske predikanten Lindsey Williams går så långt att han beskyller Amerikas federala regering för att medvetet ha skapat en energikris för att kontrollera sin befolkning. Han påstår sig ha insiderinformation om att USA sitter på ett gigantiskt oljefält i Alaska (Gull Island) som inte exploateras av strategiska skäl men som skulle kunna försörja USA med olja i 200 år.[10] Reserverna skulle uppgå till samma storlek som de som finns under Saudi-Arabiens sand. En annan spridd uppfattning är också att Peak Oil (och även klimatförändringarna) lätt kan lösas genom att världens regeringar släpper kunskaperna om olika förtryckta energilösningar fria. Ett av de tyngre namnen, den före detta försvarsministern i Kanada, Paul Hellyer, har bland annat gått ut och krävt att regeringarna avslöjar vad de vet om utomjordisk teknologi (hittad ibland annat Roswell) för att rädda planeten.[11]

”For almost a century, various predictions have been made that the human race was imminently going to run out of available petroleum. The passing of time has proven all those predictions to have been utterly wrong. It is pointed out here how all such predictions have depended fundamentally upon an archaic hypothesis from the 18th century that petroleum somehow (miraculously) evolved from biological detritus, and was accordingly limited in abundance.” (Dr. J.F. Kenney)[12]

Finns det då någon sanning i att oljan skulle kunna vara abiotisk? En del ryska och ukrainska forskare (samt ett fåtal från väst) har denna uppfattning. De menar att oljan till och med kan ses som förnyelsebar.[13] Teorin går ut på att olja och gas bildas i jordens mantel för att sedan sakta migrera uppåt till de oljebärande sedimenten. Ett exempel som ofta anförs av dem som stödjer sig på denna teori är Eugene Island i USA. Detta oljefält visade på en mycket märklig utveckling när det efter flera års minskad utvinning började flöda av olja igen. Från att ha producerat 20000 fat olja/dag 1989 minskade det till 15000 till år 1992. Mirakulöst återhämtade det sig sedan och produktionen nådde 30000 fat/dag år 1996. För proponenter av den abiotiska teorin tolkas detta som en bekräftelse på att deras ståndpunkt är riktig om att oljan återbildas i jordens inre och fyller på oljekällorna underifrån. Företrädare för den biotiska teorin menar dock att ett annat närliggande fält läckte olja som då har kommit att fylla på reservoaren underifrån. Produktionen har sedan sitt toppår 1996 stadigt sjunkit.

Ett av de kändaste försöken att testa den abiotiska teorin gjordes i Sverige. Dr. Thomas Gold (2004), som var en av teorins få proponenter i väst (tillsammans med oljegeologen J.F. Kenney), ansåg att goda förutsättningar fanns att hitta naturgas/olja genom borrningar vid Siljansringen (som kom till genom ett meteroitnedslag). Sedan 200 år hade människor i bygden märkt av att gas och olja läckte ut från berggrunden (uppmärksammat av bl.a. Carl von Linné). Genom goda kontakter lyckades Gold övertyga Vattenfall om att borra efter olja/gas i Dalarna. Ett konsortium, Dala Djupgas, bildades vilket utförde borrningar mellan 1986-1992. Den svenska staten och Vattenfall drog sig senare ur och projektet blev då helt privatfinansierat. I detta skede anslöt sig även J. F. Kenney som teknisk ledare. Resultatet blev, officiellt, föga imponerande. Endast 84 fat med olja pumpades upp till priset av 60 miljoner dollar. Gold tolkade det dock som att teorin var riktig medan företrädare för den biotiska teorin såg andra orsaker till fyndet. De menade exempelvis att det var dieselolja, som användes som smörjmedel vid borrprocessen, som hade pumpats upp.[14] Enligt Kenney så visade dock en analys av oljan att denna förklaring inte var helt sann. Merparten av oljan kunde bara ha kommit från graniten i det 6 kilometer djupa borrhålet (eftersom den innehöll spår av metaller som Vanadium och Nickel). Det fanns förvisso spår av dieselolja men i en mindre mängd.[15] Trots detta så var det den biotiska teorins tolkning som återgavs i media. VD:n till Dala Djupgas, Tord Lindbo, skrev i en artikel (tillsammans med tre medförfattare) att det fanns starka intressen i bakgrunden som arbetade för att misskreditera hela projektet. De menade att en lyckosam prospektering skulle sprida oro bland oljebolagen och inom den akademiska världen. Även om Gold skulle ha rätt så kan dock priset sägas avskräcka investerare att lägga sina pengar på liknande projekt.[16] Gold själv menade dock att projektet skulle ha lyckats om bara borrningarna hade fortsatt till de planerade 7500 metrarna. Det var enligt hans uppfattning penningbrist som var orsaken till att borrningarna upphörde.

Men spelar detta någon roll egentligen? Ugo Bardi, professor i kemi, påpekar att det finns två versioner av den abiotiska teorin. Den ena ”mjuka” varianten antar att oljan är abiotiskt tillkommen men att nybildningstakten är mycket låg. Den andra ”starka” teorin går ut på att denna nybildning sker så snabbt att vår förbrukning inte har någon inverkan (det är 10000 gånger snabbare än vad som är känt inom oljegeologin).[17] Observerade fakta har också visat att flera av de största oljefälten, i bl.a. Nordsjön och Mexiko, minskar sin utvinning. Antalet oljeexporterande länder har minskat i en rask takt de senaste 20 åren. Av dagens 98 oljeproducerande länder antas 60 ha nått sitt produktionstak.[18] För några år sedan så tvingades bl.a. Indonesien lämna OPEC eftersom all produktion var tvungen att täcka inhemska behov. Samma bekymmer har drabbat Storbritannien som idag tvingas att importera olja för första gången sedan 1980-talets början. Nya fynd av olja tillkommer förvisso men konsumtionen är idag tre gånger så hög som återväxten. Detta tycks visa att även om oljan skulle vara ickeorganisk och förnyelsebar (abiotisk) så återbildas den inte i tillräckligt snabb takt. Teorin skulle dock kunna medge att olja exploaterades på platser som idag anses orealistiska av geologiska skäl (som Gold försökte bevisa). I Ryssland sägs det bland annat av proponenterna att den abiotiska teorin använts framgångsrikt ibland annat Dniepr-Donetsk, Ukraina.

I vilket fall som helst så har vetenskapen i både fallet med klimatet och oljan kommit i skottgluggen mellan olika intressegrupper där sedan framgången för teorin verkar vara beroende av delvis andra faktorer än de rent vetenskapliga. Forskningen har försetts med en ideologisk fotboja där de olika ståndpunkterna försvaras på ett tämligen aggressivt sätt . Alla data som talar emot den teori som forskaren bekänner sig till tenderar att avpolletteras istället för att tas i seriös beaktning.[19] På ett nästan religiöst sätt tycks många försöka anpassa verkligheten efter sin teori istället för tvärt om. Motståndarna stämplas ofta som oseriösa och köpta av antingen politiska intressegrupper, tankesmedjor, FN eller oljeindustrin. Jag har även sett otaliga exempel från mina tidigare studier om biodrivmedel där det finns tydliga skillnader i slutsatserna om biogrödans potential beroende på vem som ligger bakom rapporten. Samma grundmaterial ger olika slutsatser. Här föreligger också samma typ av beskyllningar om att exempelvis oljeindustrin har sponsrat bioenergikritiska forskare. Exempelvis så har Ted Patzek och David Pimentel, som forskar om hur mycket energi som krävs för att producera olika former av förnyelsebar energi, stått på de anklagades bänk (de menar exempelvis att sockerrörsetanol från Brasilien inte är värt att producera eftersom energivinsten enligt deras beräkningar är försumbar).

Trots att EU inte officiellt har adresserat problemet med Peak Oil (förutom ett uttalande av energikommissionären Andris Piebalgs om att oljeutvinningen inte kommer att kunna täcka den allt större konsumtionen framöver)[20] så finns det ett närliggande område som ges tydlig vikt. Detta rör problemet med unionens energisäkerhet. Det hade tidigt blivit uppenbart för mig att energin rymde en tydlig säkerhetspolitisk dimension. Jag bestämde mig därför för att i min magisteruppsats grundligare utreda de geopolitiska implikationer som kunde blir resultatet av en minskad europeisk energiproduktion. Ryssland hade under den tid jag skrev uppsatsen visat att de förfogade över ett kraftfullt vapen i sina konflikter med grannländerna. Genom att stänga av gas- eller oljeledningarna fanns uppenbart en möjlighet att göra politiska påtryckningar. Detta visades bland annat i konflikter med Estland, Ukraina och Vitryssland. Nu stannade detta inte bara vid bara grannländerna. Även för Europas del kunde detta ses som en besvärande utveckling. Kontinentens beroende av omvärlden för sin energiförsörjning har kommit att öka allt mer sedan utvinningen av nordsjöoljan började minska kraftigt efter sekelskiftet. Även koltillgångarna har skrivits ned. Istället har energibehovet till stor del täckts av import från Ryssland och Mellanöstern. Den ryska energiproduktionens roll för Europas välbefinnande har därmed kommit att bli ett allt större bekymmer för makthavarna. Med en knapptryckning skulle Ryssland kunna släcka det Europeiska rummet.[21] Vissa menar dock att Rysslands beroende av Europa som energikund skulle vara ett skäl till att vapnet inte skulle komma att användas. Det finns ett ömsesidigt beroende att ta hänsyn till. Detta argument har givetvis sina poänger. Men det innebär inte att EU skulle vara mindre sårbart. Det är svårt att komma undan problematiken när antalet oljeexportörer ständigt minskar. Det blir allt svårare att byta ut Ryssland mot någon annan.

Detta allt större energiberoende kunde ses som en stor anledning till att ett omfattande program om förnyelsebar energi sjösattes under 2007. Förutom att EU varit ledande i sina planer på att minska koldioxidutsläppen, för att möta kraven i Kyotoprotokollet, så har energisäkerhetsfrågan länge haft en betydande prioritet (där en tredje aspekt har rört sysselsättningen). Ur en säkerhetspolitisk synvinkel så kan EU om de inte lyckas förändra sin energimix till att bli mer självständigt producerad tvingas byta fot och närma sig Ryssland istället för USA. Detta är givetvis för många ett otänkbart scenario. EU är nära sammanlänkat med USA och NATO och har stött regimförändringar i Rysslands närhet på ett sätt som den ryska ledningen anser vara fientlig. EU har även stått bakom Georgien i Sydossetienkonflikten. Rysslandsfrågan har blivit hetare och energisamarbeten blivit allt farligare. Farhågor om att Ryssland avser att använda sitt oljevapen gentemot Europa har blivit alltmer aktuellt efter Georgienkonflikten och västs stöd till ett självständigt Kosovo.[22] Detta kan ses som en anledning till att EU har tonat ned sina hot om sanktioner mot Ryssland. Dessa skulle kunna slå tillbaka på ett drastiskt sätt. Den säkerhetspolitiska dimensionen fanns även angiven innan hotet om en skenande växthuseffekt ansågs som viktig att åtgärda men har under senare år kommit att bli allt mer prioriterad. Framtidsläget är kärvt för den egna energiproduktionen. För mig ställde detta en rad med frågor.

Hur kommer det sig exempelvis att klimatförändringarna ges ett sådant utrymme i media och bland politikerkåren jämfört med energisäkerhetsfrågan?[23] Båda aspekter nämns förvisso men tyngdpunkten vilar onekligen på klimatet. Hur kan sedan vetenskap som har en så pass stor osäkerhetsfaktor få ett så stort inflytande över politiken? Peak Oil, som onekligen verkar vara lika ömmande, ges inga FN-paneler medan klimatfrågan kallar till globalt samarbete med klimatkonferenser som samlar experter från världens alla hörn. Kan det helt enkelt vara lättare för europeiska politiker att utåt motivera sin energi- och miljöpolitik med att bekämpa ett skenande klimat istället för att skylta med en osäker energiframtid där unionens säkerhet ytterst står på spel? Är det ett samspel där båda dimensionerna har lika stor vikt eller finns helt andra syften invävda?

 

Kan det misstänkas att EU övervägande använder sig av klimathotet som ett sätt att förändra européernas energi- och livsstilsvanor istället för att skylta mer öppet med en ömmande energisäkerhetsproblematik? Klimatet kan ses som ett inkört spår som det är lätt att bygga en övertygande retorik kring. Som EU-kommissionen själv uttrycker det “The concern is not only about climate change, it is also about Europe’s security of energy supply, economy and the wellbeing of its citizens. Even without climate change, there is every reason to take the steps proposed by the European Commission”.[24] Samma former av åtgärder blir konsekvensen oavsett om det är energisäkerhet eller klimathot som ska bemötas. Hur det än föreligger med detta så skulle säkerligen en majoritet av européerna ange klimatet och miljön som huvudskäl till den stora satsningen på förnyelsebar energi eftersom det är den anledningen som huvudsakligen syns i den politiska retoriken och i mediebevakningen. I alla fall har det sett ut så hittills (men detta kan givetvis komma att förändras).

[1] SPPI, Mission Statement, http://scienceandpublicpolicy.org/our_mission.html (2008-09-22)

[2] Sivertsson, Anders (2004),

Study of World Oil Resources with a Comparison to IPCC Emissions Scenarios, Uppsala University

[3] Energy Watchgroup anser att kolet kommer att nå sitt produktionsmaximum till år 2025. Beräkningsgrunden som stora officiella energiorgan som IEA använder sig av för att beräkna kolreserverna kan inte ses som speciellt tillförlitliga. De använder sig av det lilla företaget Energy Data Associates (bestående av herr och fru Alan Clarke och Judy Trinnaman) som årligen skickar ut ett frågeformulär till världens kolproducerande nationer om hur mycket reserver de uppskattningsvis besitter. http://richardheinberg.com/museletter/193 (2008-08-26)

[4] De erkänner idag både Peak Oil och Climate Change http://www.clubofrome.org/

[5] The Oil Depletion Protocol, http://www.oildepletionprotocol.org/ (2008-09-10)

[6] Heinberg, Richard (2008), Coal and Climate Change,

[7] Nordangård, Jacob (2006), Drömmen om biobränslesamhället, Linköpings Universitet

[8] Konventionell olja, oljesand, etanol, biodiesel m.fl.

[9] Engdahl, William, “Confessions of an “ex” Peak Oil believer” http://www.engdahl.oilgeopolitics.net/Geopolitics___Eurasia/Peak_Oil___Russia/peak_oil___russia.html (2008-08-14)

[10] Williams, Lindsey (1980), The Energy Non-crises, http://www.reformation.org/energy-non-crisis.html (2008-09-11)

[11] Lackner, Chris (2007), Alien technology the best hope to ‘save our planet:’ ex-defence boss, The Ottawa Citizen, http://www.canada.com/ottawacitizen/news/story.html?id=3e57926c-bfeb-4ff3-acf6-50c575ee996c (2008-09-11)

[12] Bainermann, Joel, If hydrocarbons are renewable- then is ”Peak Oil” a fraud?, 321 Energy, http://www.321energy.com/editorials/bainerman/bainerman083105.html (2008-09-12)

[13] Kenney et al. (2001), Dismissal of the Claims of a Biological Connection for

Natural Petroleum, Published in Energia, 2001, 22/3, 26-34.

[14] En annan teori som använts av de biotiska företrädarna är att olja har läckt från ett beredskapslager av olja som låg insprängt 20 km från borrhålet.

[15] Kenney, J.F, Principle results of the major scientific investigations for hydrocarbons in the Swedish deep gas exploration project, Printed in: Proceedings of the VIIth International Symposium on the Observation of the Continental Crust through Drilling, 1994, DOSECC, Santa Fe, NM, 25-28

[16] Pfeiffer, Dale Allen (2005), No Free Lunch, Part 2: If abiotic oil exists, where is it?, From the Wilderness Publications, http://www.fromthewilderness.com/free/ww3/011205_no_free_pt2.shtml (2008-09-11)

[17] Bardi, Ugo (2004), Abiotic Oil; Science or Politics?, From the Wilderness, http://www.fromthewilderness.com/free/ww3/100404_abiotic_oil.shtml (2008-09-12)

[18] David Strahan, The Last Oil Shock, http://www.lastoilshock.com/map.html (2008-09-11)

[19] How to answer a climate sceptic, http://www.panda.org/about_wwf/what_we_do/climate_change/problems/cause/climate_sceptics/index.cfm (2008-08-26)

[20] Euractiv, Peak Oil, http://www.euractiv.com/en/energy/peak-oil/article-163927 (2008-09-24)

[21] Nordangård, Jacob (2007), Ödesstund för Europa, Linköpings Universitet

[22] Evans-Pritchard, Ambrose (2008), Russia may cut off oil flow to the West, The Daily Telegraph, http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/08/29/cnrussia129.xml (2008-08-29)

[23] En enkel sökning på Google med kombinationen biofuel+”global warming” ger ca två miljoner träffar emedan biofuel+”energy security” endast ger drygt en tiondel av detta.

[24]Ibid (2007-04-14)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s